När andra barn gör si
Man tänker sig den magiska gränsen. Den som innebär att bebisarna slutar äta på nätterna, sover sju-åtta timmar i sträck. Den som innebär en ostörd nattsömn. Man tänker sig (och läser) att denna gräns går vid, jamen säg runt mellan åtta månader och ett års ålder.
Det är därför man står ut och överlever det första året. För man VET att snart vänder det.
Men våra tvillingbebisar gör lite tvärtom. Nu när de fyllt ett år ökar de på sitt nattliga intag av mat. Det kan handla om tre-fyra-fem mål mat om natten. Var alltså. Och självklart inte samtidigt.
I natt tyckte dessutom båda att det var morgon och dags att kliva upp kl 02.00.
Snart dör jag. Eller, det gör jag ju såklart inte, men jag lever knappt heller. Jag är levande död.
skriven
Nej men nej. Det där låter inte bra. Inte bra alls. För jag ser gärna att du överlever. Okej, då, inte bara överlever utan också får ha det rätt så bra. Finns det någon som kan hjälpa er? Någon som ni har förtroende för som kan komma med ett bra råd om hur ni ska lösa hela den här mardrömmen? Massor av kramar!