0

Vältränad

Idag träffade jag en vis man. Han sade: varför ska du gå på gym och träna, du har ju fyra barn? Du får motion så det räcker ändå.

Och då tänkte jag att han kanske har rätt. Inte många minuter per dag sitter jag still. Jag bär och kånkar, gungar, vaggar, går, går och går. Dansar, hoppar, joggar, steppar, you name it, allt för att glädja tvillingbebisarna.

Så ikväll går jag och lägger mig med gott samvete. Jag har ju tränat hela dagen.

0

Prioriteringar

Idag har jag mått rätt okej på Alvedon periodvis. Lilla bebis E har fått en släng av hög feber och hög snorproduktion och inte varit på sitt soligaste humör direkt. Men nu på eftermiddagen mådde vi båda jämförelsevis bra.
Då skulle man kunna tänka sig att jag tog fram dammsugaren och röjde av det värsta (det är två veckor sedan jag dammsög senast), eller tog mig an det aldrig sinande tvättberget. Eller kanske gick över alla ytor med en disktrasa, sanerade köket eller plockade upp alla miljoner leksaker spridda för vinden. Ett sjukdomshärjat hushåll är liksom inte det mest välstädade. I alla fall inte vårat.
Men nej.
Jag gjorde inget av ovanstående.
Jag skruvade upp gardinstänger i sovrummet och hängde upp gardiner.
Snacka om att polera en bajskorv.

1

Lurad!

Jag som trodde att jag hade klarat mig. Immunitet liksom. Den enda i familjen som varken drabbats av kräks, bajs, illamående eller feber. En och en halv vecka av minutiös handhygien och spritande av ytor.
- Ni smittar väl inte? frågade Ingenjörens mamma nervöst innan vi åkte dit och hängde en hel dag igår.
- Nääärå, sista bajsincidenten från Lillebror var för mer än 48 timmar sedan. Det är lugnt.

23.30 kom febern rasande. En halvtimme senare det förlamande illamåendet och magsmärtorna.

Låt mig säga såhär: Jag är den enda i familjen som drabbats av kräks, bajs, illamående och feber samtidigt.

Så nu ligger jag här. Helt lamslagen.
Ingenjören tampas med de fyra RASTLÖSA barnen uppe på övervåningen.
Ingenjörens mamma är inte så tacksam.

Hulk