0

Valborg

Vi bor i en studentstad. Detta innebär såklart ett ganska avancerat Valborgsfirande, som sig bör. Det är sillfrukost, champagnegalopp och nationshäng. När vi började närma oss 30 fortsatte vi fira Valborg, fast lite mer vuxet. Ganska mycket alkohol, ändå, men mer parkhäng och grillning med kompisgänget än dyngfylla i någon studentkorridor.
Sedan fick jag och Ingenjören, som första par ut, barn för lite mer än sex år sedan. Vi följde trots detta med på firandet ändå. Man ska ju inte ändra sig och sin värld när man får barn, liksom. Man ska ju kunna göra precis som innan ändå.
Sedan fick vi ett barn till, som första par ut igen. Eller rättare sagt, vi var fortfarande det enda paret med barn i bekantskapskretsen, men nu hade vi två istället. Vi hängde tappert med på Valborgfirandet ändå.
Alla menade fortfarande att barn inte ska få ändra på vanor.
Sedan hände något.
Alla andra började också yngla av sig.
Och då blev Valborg en annan grej.

Så nu samlades vi hemma hos oss. Tre barnfamiljer. Sju vuxna och sju barn, ett åttonde på väg. Vi grillade, drack lite folköl, pratade barn, amorteringar och kombibilar.
Om hur man lättast flyger med barn, när det är dags att byta spjälsängen mot en vanlig säng och förlossningar.
Stillsamt och trevligt. Barnen lekte som galningar. De vuxna började gäspa 21.00.

Mysigt och städat. Otvunget och bara helt avslappnat. Superskönt.

Men.
Det är klart man saknar grejen. Grejen med Valborg. Bli berusad redan innan lunch, stöka omkring på stan, ligga och dricka öl i någon park.
Eller som när Ingenjören och jag blev ett par, ute i skogen mitt i ingenstans, med mycket sprit och dåligt (fast såhär i efterhand så var det ju bra) omdöme.
För idag, för exakt åtta år sedan, blev det VI. Helt enligt mina planer, helt oväntat för Ingenjören.
Den historien ska jag berätta en annan gång. Nu ska jag mata en tvilling.



2

Det bästa med att vara gift med Ingenjören

måste vara att han forskar så bra att han vinner fina priser. Nyss vann han ett pris som innebär en tredagarstripp till Wien, i slutet av maj, tillsammans med sin respektive (alltså jag). Vi flyger dit, bor flott, Ingenjören presenterar sin forskning på en kongress (hur nu det kan kallas ett pris, att prata inför hundratals människor på engelska. Rys.) medan jag gör stan. Helt utan barn.


Att han dessutom är snygg, smart, rolig, händig och världens bästa pappa är just nu av underordnad betydelse. Jag menar WIEN! WIEN!

0

Dagens: du måste skämta?

Anledningen till att vi köper (imorgon, jubel jubel) just den bil vi gör, är att den är delvis handikappsanpassad. I form av en manuell ramp och flyttbara, individuella säten. Och det är ju bra, för Storebror.
Hans sjukgymnast säger att det nog kan bli aktuellt med elrullstol (permobil) vad det lider. Och då är ju ramp bra att ha, liksom.
Men vi får även anpassningsbidrag från försäkringskassan. Till andra nödvändiga saker, som Storebror kan behöva för att kunna åka bil så lätt och smidigt som möjligt, utan att föräldrarna bryter sina ryggar. Till exempel en liten trappa in i bilen och ett handtag att hålla sig i.
Det skulle ju vara bra.
Så vi kontaktade ett anpassningsbolag för att få en offert på just det. En liten trappa, typ en som man kan fälla ned när den ska användas (tänk husbil) och sedan fällas upp igen helt manuellt, och ett handtag.
Jomen, det kommer att kosta i runda slängar ungefär ca 43.000 kr.
En liten trappa och ett handtag.
Undrar jag vad det skulle kosta att montera en ramp om den inte redan hade funnits.