0

En dag

hyrde vi en minivan med chaufför och drog iväg till Pattaya för att gå på zoo. Ett stort, känt zoo där man kommer helt inpå de flesta djuren. Inte krokodilerna. Inte heller lejonen. Men i princip alla andra djur kunde man klappa. Som giraffer, noshörningar, strutsar, elefanter. Apor, fåglar, pingviner, pungråttor, rävar, you name it. 
Men den absolut största attraktionen bland de tusentals japaner, kineser och thailändare som var där, förutom vi, var våra barn. I synnerhet tvillingarna. Jag kan aldrig ens föreställa mig hur många bilder som knäppts på dem. Tusentals. Alla ville känna, klämma, pussa, posera med dem. 
Snacka om freakshow. 
Vi fortsatte i samma anda väl hemma igen 






1

Äntligen framme

Vi bor i en liten fiskeby på Thailands östkust som heter Laem Mae Phim. Det äkta, genuina Thailand liksom. Om det inte vore för den höga muren som omsluter området där vi bor, som dessutom blockerar havsutsikten. Och alla andra svenskar som bor i denna Thailändska svenskby. 
Fast det visste vi när vi bokade huset. Jag har varit här förut.
Mae Phim är perfekt för barnfamiljer. Vilket ju vi är, utom alla tvivel. Stränderna är långa och långgrunda, vattnet är klart och oftast stilla, maten är billig och god och thailändare älskar barn. 
Fem stjärnor av fem. 
Trots de andra 100 svenska familjerna som trängs i vårt lilla gated community.
Vi överlever det med


Storebror och Lillebror

Morgonpromenad

Vårt transportmedel


0

Istanbul-Thailand

Efter ett dygn i ett snökaosigt Istanbul, ja vi led ju verkligen inte där i våra två sviter all inclusive, kom vi ändå till slut iväg. Alla som har flugit långt med 1-åringar vet att det inte är speciellt kul. Vi har två 1-åringar, en fyraåring och en sexåring, som alla behöver sin del av stimulans. Och den jävel som konstruerade flygplanssätena måste ha varit en ja, jävel. Efter en timme hade jag både träsmak, trycksår och gamnacke. Och en 1-åring på sitt allra sämsta humör i knät. Då var det bara sju timmar kvar. 
Vi landade i ett varmt och soligt Thailand. 
Totalt är vi ett sällskap på 14 personer som åker. 
Gissa vems väska som INTE kom fram? En enda väska saknades. 
The shit never ends. Jag tror inte på Karma. 
To be continued


Första ölen. Obs att bebisen i mitt knä ser ut som en helt van öldrickare

Första lunchen

Första solnedgången