0

Inkompetens

När jag blev utsläppt från förlossningen bokades det in en tid för tillväxtkontroll av tvillingarna, samt såklart en kontroll av livmoderhalsen. Idag måndag. Två dagar efter att det konstaterats att min kropp är mer än mogen för förlossning. 
Jag har sett min livmoderhals på bild kanske 30 gånger denna graviditet.Och minst lika många gånger förra graviditeten. Jag kan se minsta lilla förändring. I fredags såg jag ju att den var helt utplånad och att ena bebisens huvud stod precis innanför mynningen, som som sagt var öppen nästan 2 cm.
 
Tillväxtultraljudet gjordes av en mycket kompetent och trevlig barnmorska. Bebisarna väger ca 2100 g styck, precis som vilken enling som helst i vecka 34.
 
CTG var bra, men det visade på att jag har sammandragningar regelbundet, dock ej så långa.
 
Sedan var det dags för kontroll av livmoderhalsen.
Jag såg direkt att den fortfarande var utplånad och öppen. 
 
- Ja, det här ser ju jättebra ut sa den unga läkaren, (som precis innan hade berättat att hon egentligen skulle vara nere på amningsmottagningen, men som fått hoppa in på bedömningsmottagningen idag pga semester osv). Tappen är sluten och tre centimeter lång.
- Öh, nej sa jag. 
- Jooo, sa hon. Titta här. Med lite god vilja kan man se att den här klumpen här (högt upp till vänster om bebisens huvud) är livmoderhalsen och den är lång och sluten.
- Öh, nej, sa jag, det här är livmoderhalsen och pekade. Och den är inte tre centimeter. Den har inte varit tre centimeter sedan i v.22.
Läkaren skrattade nervöst.
-Johodå, den är tre centimeter. Det är som jag brukar säga till mina patienter, att ena dagen kan det se ut si och den andra dagen kan det se ut så.
- Ja, men det du säger är livmoderhalsen, den sitter ju helt fel. Den sitter ju vid sidan av bebisen. Den ska ju vara direkt under bebisens huvud. Och du kan väl inte på allvar mena att jag för två dagar sedan var öppen två centimeter med utplånad livmoderhals, och nu har den mirakulöst slutit sig OCH blivit tre centimeter lång. Som den inte har varit typ någonsin?
- Johodå. Det var nog en liten infektion som satt där och retade bara. Sa läkaren.
- Infektion? För två dagar sedan? Som nu är helt utläkt, utan behandling? Undrade jag.
-Eh, jaaaa.
- Ok. Sa jag och drog på mig kläderna. Det var ju märkligt. Men så klart goda nyheter.
- Jaa, eller hur, kvittrade läkaren. Men därmed inte sagt att du inte ska komma hit ändå, så fort du får sammandragningar igen, bara för att jag har sagt att tappen är tre centimeter. Det kan ju ändras fort.
 
Åh, vad jag ville ha en second opinion. Av någon som känner igen en livmoderhals.
Åh, vad jag ville säga till henne att hon kunde stannat kvar på amingsmottagningen. Bröst är i alla fall lätta att känna igen. Eller?
 
 
 
 
0

Ändrade förlossningsplaner

I februari i år bokade jag biljett till ÅRETS konsert, i alla fall i mitt tycke. Konserten skulle äga rum i Staden den 28/7-2012. Mitt mål sedan februari har varit att faktiskt gå på densamma, gravid eller ej. 
Under våren och sommaren har min gravidstatus varit ganska svajig. 
Sjukskriven i v. 22 för hotande förtidsbörd, inlagd på Sjukhuset från gravidvecka 28 till 32 på grund av kraftigt förkortad livmoderhals, där varje steg har kunnat äventyra min graviditet. 
Den 28/7, THE MAGIC DATE, hamnade i graviditetsvecka 33+1.
Den 27/7 fick jag regelbundna värkar, var tredje minut. In till förlossningen där man konstaterade att ja, nu är du öppen nästan 2 cm och livmoderhalsen är utplånad. Nål sattes, CTG visade på regelbundna värkar som sagt. 
Bebisarna kommer nog i natt, eller allra senast i morgon förmiddag, sa min barnmorska.
Jag fick helt enkelt se sanningen i vitögat. Ingen konsert för mig.
Jag gav bort min biljett och grät en skvätt inombords.
 
Då slutade värkarna. Inte en värk från 23.00 fram till 13.00 dagen efter. Alltså den 28/7. 
- Vi funderar på om du ska läggas in på BB istället, sa läkaren. Eftersom det inte finns någon värkaktivitet.
- Nej då, sa jag. Jag kan lika gärna ligga hemma på kammaren. Jag är less på BB. Jag looovar att ta det suuuuuperlugnt.
Ytterligare en undersökning gjordes, fortfarande öppen knappt två centimeter. Men ingen ytterligare förändring.
- Jaaa, sa läkaren, om du lovar att ta det extremt lugnt. Bara ligga ned och kolla på TV. Det är vad vi kan godkänna i aktivitetsväg.
- Oh ja, sa jag. Absolut inget annat.
Så släppte de ut mig.
 
Jag gick på konserten.
Och jag är faktiskt fortfarande gravid.
 
0

Det började som ett myggbett på ögonlocket

Lillebror fick ett myggbett på ögonlocket. Sedan fick han ett till i ögonvrån. Sedan ett på näsan, på kinden, på andra ögonlocket. Vi började inse att det kanske inte handlade om myggbett.
Ingenjören trodde på en människohungrig spindel. Jag trodde på en parasit, som lagt ägg under huden och som förökade sig och levde gott subcutant på min son. 
Sedan trodde jag på allt möjligt, med hjälp av google, och insåg att det nog var bättre att åka till doktorn. För att få ett mer korrekt svar, så att säga.
 
 
 
 
 
 
 
 
Impetigo. Svinkoppor alltså. Ohyggligt smittsamt. Och mitt sistahandsval i diagnosställandet, konstigt nog.
Vi har påbörjat behandling, men som det verkar så blir det bara värre och värre.
Och Lillebror som ska börja på dagis igen på måndag. Älskade dagis. 
Dit är han inte välkommen med dessa köttkratrar.