velig.blogg.se

då vi köpte oss ett dyrt vin, lämpade av tvillingarna hos farmor och farfar och åkte hem med de stora barnen. Och så tänkte vi, och sa högt, att ikväll då ska vi fanimej fira. Vi har en massa saker att fira. Vi firar att Rucklet snart är klart, vi firar tvillingarna som blir nio månader vilken dag som helst, vi firar att både Storebror och Lillebror får med sig sina respektive resurspersoner när de byter förskola, vi firar att vi har världens bästa hus, vi firar att vi har världens största bil (idag, när vi lämnade tvillingarna fick vi utan problem och utan att fälla ihop en endaste grej, plats med: tvillingvagn, rullstol, packning, blöjor och andra bebisförnödenheter, en spjälsäng, extra madrass, ett badkar, en barnstol och en skötbädd. Och sex personer, varav fyra i bilbarnstol. Och det var ändå luftigt), vi firar att det är sommar, vi firar att vi i morgon åker till Wien.

Vi firar inte att Ingenjören tappade bort sin vigselring häromdagen, att min föräldraledighet snart är över eller att sommaren är alldeles för kort.

 

Fira var det ja.

Vi öppnade vinflaskan, hällde upp varsitt glas och

började packa, städa, duscha, planera för överlämnandet av storbarnen till mormor, vika tvätt. Vi jobbade lite båda två. Sedan tog orken slut.

Nä, det här med att fira det verkar inte ligga i vår natur.

 

Nu sitter vi och pratar om Lillebrors diabetes och blodsockerkurvan som inte går att förstå. Ingenjören menar att den  inte är linjär, att bla bla bla. Ja, ni fattar.

 

Men ljusen är i alla fall tända, vi är glada och vinet är snart slut.

Bra ändå, tycker jag.

 

(Erika, tack för tips om Châteauneuf-du-Pape. Verkligen en vinnis.)