0

Åååååh(re)

Nu har vi varit här i fem dygn. Fem underbara. En typisk dag:
Vi vaknar. Eftersom lillebror är med blir det inga direkta sovmorgnar, men vi kan ändå ligga och dra oss medan kidsen kollar på Clifford, den skitstora röda hunden.
Sen klär vi på oss lite lojt och går ned till frukosten. Frukostbuffén. 
Ok, alla kilon jag gick ned i slutet av graviditeten och under amningen har jag tagit igen nu. No more löst sittande byxor eller tajta armar. Frukostbuffén. Say no more.
 
Eftersom hotellet vet hur barn fungerar har de anlagt en lekhörna precis UTANFÖR själva restauranten, samt ett biorum. Går man en våning ned finns där ett stort lekrum, med innebandyrink och basketplan. Bland mycket annat.
Så föräldrarna kan dricka sitt kaffe i lugn och ro. Och äta sin frukostbuffé i lugn och ro.
Sedan släntrar vi upp till rummet igen och vilar i ca två timmar.
Barnen antingen bråkar eller spelar något pedagogiskt på paddan. 
 
Vi har vår första och enda strid. Skidkläder på. Underställ mm. Inte populärt.
Någonstans här tycker min kropp att det borde vara dags för dagens första amning (!). Jag ignorerar eftersom tvillingarna är lyckligt ovetandes, och kvar i Staden.
Vi åker upp till backen, åker lite skidor. Strålande sol varje dag. Runt fem- sex minusgrader. Åre är ju inte så pjåkigt att skida i. 
Vid tretiden åker vi hemåt. Kroppen förbereder amning igen. Jag ignorerar.
Sätter oss framför brasan i hotellobbyn, dricker öl eller Irish Coffee. Slappar.
Tar våra möra skidåkarkroppar ned till Spaavdelningen, badar i den uppvärmda poolen, bubblar lite eller bastar. Tydligen är det dags för amning även nu.
Puh.
Efter den pärsen är det dags för middagsbuffé.
Kulinariska höjdare nästan varje dag. Faktiskt.
 
Sedan är barnen så trötta att de stupar i säng.
Föräldrarna också. Aber: stinna, smärtande, mjölkstinna bröst. Varför? Det är ju över två veckor sedan jag slutade amma. Pumpa pumpa. 
 
Alla somnar allra senast 21.30.
 
Men åh, jag saknar mina flickebarn så att jag kan dö. Det kanske därför mjölken rinner till i tid och otid.
Snart är njutet över. Och vardagsnjutet tar vid.
Semester i alla ära. Men vardagen är ändå bäst.
 
 

Liknande inlägg

Kommentera här: