1

Dramatik

Om my god!
Det som nyss hände!
Vi åkte iväg, hela familjen i vår jättebil, för att kolla på och antagligen också köpa en kyl/frys. Till Rucklet.
Vi kom till adressen, åkte in på infarten som lutade ganska kraftigt nedåt. Jag gick in för att inspektera vitvaran först. Den var jättefin (nästan ny, typ helt oanvänd och perfekt till vårt Ruckel). Men jag fattar inga beslut på egen hand i vårt jämställda förhållande, så jag skickade även upp Ingenjören för godkännande.
Vid detta laget hade alla barn tröttnat på att sitta i sina stolar, Lillebror knäppte loss sig och började tramsa i framsätet, jag plockade upp tvilling A som verkligen visade sitt missnöje högljutt. Tvilling E var nära bristningsgränsen.
Ingenjören kommer tillbaka ned från lägenheten i vilken kylen/frysen står med inredningen, (kylskåpsinredningen that is) vilket ju betydde att även han godkänt varan.
Ingenjören öppnade dubbeldörrarna i bak på Jättebilen och det var då det hände.
Lillebror råkade lägga växeln i friläge.
Bilen började sakta rulla nedåt. Farten ökade och ökade.
- Men spring ut och dra åt handbromsen skrek Ingenjören. Till mig, som satt fast med en tvilling i famnen och en skjutdörr som i snabb hastighet kom farande rakt på min stackars vad.
 
Bilen rullade snabbare och snabbare. Vi såg ju alla hur det hela skulle sluta. Längst ned i backen stod ett soprum i sten. Vi var påväg att braka in i det med ganska hög hastighet. Utan ett enda barn fastspänt. Och airbags och hela skiten.
Allt gick så fort.
Och så långsamt.
Helt skumt! Allt var liksom glasklart i ultrarapid och ändå rullade bilen fortare och fortare.
Då, äntligen fick Ingenjören tummen ur.
Han sprang som en galning, fram till förarplatsen, slängde sig in och drog i handbromsen.
Jag lovar att marginalen var två centimeter.
Två centimeter.
Två centimeter från soprummet stannade bilen.
Storbarnen skrattade hysteriskt i ca en sekund, sen utbröt det stora grinkalaset.
Alla, barn som föräldrar var dyngchokcade. Och lättade.
Alla skrek och grät.
My god vad vi lät.
Men vi klarade oss helskinnade, allihop.
Och även bilen.
 

Kommentarer:

1 Evelina:

skriven

Men herregud!

Svar: JAG VET!!!
Velig

Kommentera här: