Jobbig grej
Idag hittade jag lite lövbiff i frysen. Ingen personlig favorit, men eftersom det stod en flaska öl och skräpade i kylen svängde jag ihop det enda som jag faktiskt tycker att lövbiff duger till, nämligen sjömansbiff. Sedan insåg jag att jag lagat mat för ett helt kompani och bjöd hem vänner på middag.
Dessa vänner i sin tur bjöd med ytterligare två personer och informerade mig om detta två timmar innan middagstid. Och så mycket mat hade jag inte, varför jag snabbt tinade upp lite fläskkarré, lade den i marinad och sade åt Ingenjören att köpa grillkol med sig hem. Vi hade även 12 majskolvar kvar från midsommarafton. Grillade majskolvar är bland det godaste jag vet.
Jaja, hur det nu blev så drog sig de sista personerna ur och Ingenjören kom hem skitsent och middagsgästerna var skithungriga. Så jag var tvungen att steka karrén och majskolvarna i stekpanna. Blä.
Men sjömansbiffen var ju ändå vällagad och god, tänkte jag.
Men gästerna åt inte upp. Vare sig det ena eller det andra.
De brukar ALLTID äta upp. Jag skulle kunna servera gratinerad gräsmatta och de skulle ändå äta upp. De bara älskar mat, i alla former. Men idag försökte de tillochmed maskera sin ouppätna karré med hushållspapper. Så illa var det tydligen.
Jag tyckte att det var ok gott. Inte wowgott, men ok. Inte täckaövermedhushållspapperäckligt.
Usch vilket misslyckande. Jag är en köksfascist och detta har aldrig hänt. Att min mat dissas.
Så det är nu dags för mig att lämna över matstafettpinnen till Ingenjören. Jag fokuserar på min karriär istället. Ja, så får det sannerligen bli.