velig.blogg.se

Vi fortsätter med projekt sovrum. Igår tapetserade jag. Lillebror "hjälpte till" genom att tjata hål i huvudet på mig och ställa tusen frågor om allt jag gjorde. När jag var färdig var jag mycket noggrann med att lägga tapetkniven (läs rakbladet) i vuxenhöjd. Högt uppe på en stege.

Dagen efter, i morse, satt vi alla och beundrade min tapetsering och alla var mycket impade av mina skills.
Sedan tog Ingenjören med sig Lillebror ut för att bära lite lister, jag hjälpte Storebror på toaletten och tvillingarna lekte själva i köket. Efter en stund hördes tvilling A, men inte E. Och ett barn som är tyst har antingen dött eller ställer till med jävulskap.
Jag ropade på E.
Knäpptyst.
Jag ropade en gång till. Isande tystnad.

Jag galopperade in i sovrummet och där, i hörnet, vid den nytapetserade väggen sitter E och ska just stoppa in rakbladet i munnen.
Ja men fattar ni.
Det är ju rena turen att fingrar och tungor, öron och ögon finns kvar. Inte en skråma liksom. Inte en liten rispa.

Jag var i chock en lång stund. Undrade såklart hur tapetkniven hamnat på golvet. Ingenjören skruvade på sig och sa att han nog lagt ned den på golvet alldeles nyss.

Jag orkade inte ens bli arg, så glad var jag över att inget allvarligt hänt.

Sedan åkte jag till jobbet och lite senare fick jag ett sms från Ingenjören: eh, jag vet vad E pysslade med under den tysta perioden i morse. Två våder av tapeten är helt sönderskurna. Lite här och där i närheten av golvet.


Åh, men orka tapetsera om! Den lilla marodören har snittat tapeten i bästa Zorro- stil. Men det får vara så. Det syns bara om man tittar på nära håll. Och huvudsaken är ju att alla hennes fingrar sitter kvar. Lite trasig tapet har ingen dött av