velig.blogg.se

Vi hade inte så värst många dagar på oss. Och dessutom skulle ju Ingenjören faktiskt jobba dagtid. Så med tanke på det hann vi med så sjukt mycket.
Wien. Vilken stad! Magnifik. Magnifik!
Vi bodde i Alte Stadt. Typ gamla stan. 400 meter från Stefansdômen. Så det gjorde vi först: vi klättrade upp 343 trappsteg i något av Dômens torn och kollade ut över Wiens hustak.
Jag kan berätta att det är rätt jobbigt att klättra 343 steg i en smal spiraltrappa utan avsatser.
Vi hann också med ett par kyrkor och Albertinamuséet.
Sedan skulle vi äta Wienerschnitzel på den kända restaurangen Figlmüller, tänkte vi. Men det var ju inte bara vi som tänkte. Vi fick vända i dörren och äta på något som hette Gulaschmuseum istället. Det lät ju bra tyckte vi. Eftersom gulaschen ska man äta i Wien. Och om restaurangen heter så kan det inte annat än bli lyckat.
Men där hade vi fel.
Servitrisen kunde inte ett ord engelska och både jag och Ingenjören glömde precis just då bort all skoltyska vi någonsin kunnat. Visst fick vi mat. Och världens sämsta rödvin till detta. Att försöka få in mer än ett glas rödvin var, ja det var ju helt omöjligt. Och inte fattade vi att man skulle beställa tillbehör utöver själva huvudrätten. Resultatet blev en tämligen torr schnitzel, utan något till och pissigt rött vin i alldeles för liten mängd.
Jaja. Det var ändå trevligt i sin simpelhet.
Dagen därpå drog Ingenjören strax efter frukostbuffén och jag gick upp och lade mig igen (mest för att jag kunde, men också för att det regnade och var 8 grader varmt (?).
Vid lunch tvingade jag mig att vakna ur en riktig mardröm, (som handlade om att målaren ute i Rucklet hade rivit ned den fina Ferm Living- tapeten eftersom han inte orkade vänta på en extra rulle han beställt. Istället hade han smackat upp en mörkgrönmetallictapet med små lila Mimmi Pigg- huvuden på. Fatta vad FULT!) tog ett bad och gav mig ut på stan i kylan och regnet. Jag såg Spanska ridskolan, men ingen show då nästa skulle ges först idag, tog mig igenom i stort sett hela Hofburg, åt en underbar Apfelstrudel på ett litet myscafé, lunchade på ett annat och då blev det ju såklart Bratwürst mit sauerkraut, och strosade längs Graben.
Sedan kallade Ingenjören tillbaka mig till hotellet där vi drack några öl och enades om hur bra vi har det. I livet liksom.
Sedan gick vi till Figlmüller igen, med samma resultat som dagen innan. Så vi gick till andrahandsalternativet och det var väldigt bra.
Dagen efter, och hemresedagen, jobbade Ingenjören fram till lunch. Sedan drog vi till färgglada och helt sjuka Hundertwasserhaus, fortsatte till Stadsparken, Schönbrunn, Naturhistoriska muséet och avslutade på ett café på Hofburg där jag åt världens största Apfelstrudel och Ingenjören världens största hemmagjorda kokosglass.
Sen åkte vi hem.
Note to self: tag aldrig med dig bara ett par (nya) skor på en planerad sightseeingresa.