2

I natt

ska vi byta bebis. Det är dags att trappa ned och ut amningen för lilla E nu. Om 1.5 vecka åker vi till Åre utan tvillingarna och då bör amningen vara avslutad (sorg, lättnad, ångest, lättnad, ärdeverkligenredofördetredan, ärjagverkligenredofördetredan?), för att underlätta lite för Ingenjörens föräldrar som ska passa tjejerna.
Ja, som sagt.
Vi har ju haft varsin bebis på nätterna i princip sedan de föddes. A har flaskmatats och E har ammats på nätterna.
Nu är den eran över säger Ingenjören. Det är dags nu. Med stor sorg i hjärtat får jag helt enkelt acceptera att nu är myspysbebistiden över.
Redan.
Jag gråter en smula.
Men får min kropp åter.

JAG VILL INTE! JAG HAR INTE AMMAT HENNE FÄRDIGT! GE MIG MIN BEBIS TILLBAKA DIN HJÄRTLÖSE JÄVEL!

(fast jag tror nog det blir bra i slutändan ändå. Tiden har bara gått alldeles för fort. Och det är mina sista bebisar. Aldrig mer en bebis. Gud så sorgligt).

Liknande inlägg

Kommentarer:

1 Erika:

skriven

Mina bebisar vill inte amma längre och det är faktiskt himla sorgligt. Så jag förstår dina känslor. Det är vad jag vill säga.

2 Velig:

skriven

Sorgligt så att jag dör en smula. För egentligen är det inte självvalt. Eller jo. Men jag skulle lätt kunna amma ett halvår till.
Nu är mina bröst liksom bröst igen. Inte matpumpar.
Suck.

Kommentera här: