Hur det gick med bebisbytet?
Jovars. E skrek 45 min. Somnade. Vaknade fyra timmar senare. Skrek 30 min, åt och somnade. Sov sedan till 05.
A vaknade var 45: e minut hela natten. Var det inte napptapp så var det hunger.
Dessutom vaknade jag även av att E skrek, av att katten krafsade på dörren, av att en mus, som tydligen bor under golvet till rummet där jag och A "sov", levde rövare större delen av natten och av att Ingenjören var uppe och värmde ersättning. Men värst av allt var smärtan i mina oammade bröst.
Natt två var båda bebisarna supertrötta redan vid 18, så vi lade dem då. E skrek i 20 minuter, somnade, sov till 01, åt, sov till 04, åt, och sov till 07.
A vaknade varannan timme och ville äta. Katten var ambivalent och visste inte om hon ville sova hos oss eller inte. Krafs krafs, jam jam. In. Ut igen. In. Ut.
Ont ont ont i brösten.
Krafs krafs jam jam. In igen. Spinn spinn spinn.
Jag höll på att bli tokig. A vaknade 04.30 och deklarerade att det minsann var morgon.
Ingenjören skuttade upp utsövd och glad kl 06.45. E sov vidare.
Jäkla orättvisa.
Nu har vi precis lagt bebisarna. Ingen gråt, inget skrik. A somnade på två minuter. E på fem.
Storbarnen ska sova om en kvart.
Ljuva vuxentid.
Vi firar med att städa kökskaoset, dricka ett glas rött och möjligtvis, möjligtvis kan det bli ett bastubad lite senare.
Fast jag lär ju somna på soffan innan 21.