0

Den ljuva tiden

Den ljuva tiden med tvillingarna är snart över. Och då menar jag att min föräldraledighet tar slut när som helst. Redan om 13 dagar. 
Det som jag trodde skulle bli helvetet på jorden, ensam hemma med två bebisar under sjukt lång tid, blev helt fantastiskt (jaja, ta orden med en nypa salt, allt är inte rosaskimrande och underbart) och jag är INTE REDO att lämna över. Jag behöver mer tid med flickorna. Ensam. Jag känner det i hela mitt hjärta och mage.
 
Som tur är kommer de ju att finnas här när jag kommer hem från jobbet, MEN ÄNDÅ. 
Jag känner mig mycket missunnsam. Jäkla Ingenjören som vill vara pappaledig.
Kan vi inte börja prata på vad JAG vill?
Ok, då gör vi det.
 
JAG vill vara hemma i minst sex månader till.
JAG vill vara den som de sträcker sig efter och säger mamamama, fortsättningsvis. 
JAG vill vara deras viktigaste person.
JAG vill se dem utvecklas IRL.
JAG vill se hur de mer och mer hänger med varann och har sjukt roligt
JAG vill gå långa barnvagnspromenader med sovande ljuvisar.
 
Ja, ni hör ju. Större egoist får man leta efter.
Det är nog bra att jag lämnar över nu. För att få lite perspektiv på saker.
Och jag längtar ju faktiskt också efter att få börja jobba igen. 
Det kommer bli bra. Men jag är sjukt avundsjuk och svartsjuk på Ingenjören som för börja pappaledigheten nu. Nu när tvillingarna är som allra roligast.
 
Nu ska jag verkligen passa på att njuta av det som är kvar. Njuta i fulla drag och inte fokusera på det som är värdelöst (sömnbristen fortfarande t.ex). 
 
Och förresten så är det inte så synd om mig, för två veckor efter att jag börjat jobba igen, har jag semester en månad. 
Tänk så lämpligt!
 

Kommentera här: