velig.blogg.se

Det började med att en "kompis" på Facebook slängde ut en fråga.
- finns det någon som är intresserad av en nästan ny bäddsoffa? Pris nästan hälften av anskaffningspriset.
- Jag kan vara intresserad, skrev jag. Men jag kan i så fall inte köpa den förrän vi får tillgång till nya huset. I slutet av december. OM vi ska köpa, kan du lösa transportfrågan?
- Inga problem.

Där slutade diskussionen.

Ingenjören tyckte inte vi behöver en ny bäddsoffa (fast han har tjatat om att vi MÅSTE byta ut den vi har i Rucklet för den gör så fula märken i golvet) och dessutom var halva anskaffningspriset fortfarande mycket pengar och var ska vi göra av den? Vi har en del annat att pyssla med just nu. Osv.
Ingen idé att försöka komma med bra och logiska argument. Ännu.


Så jag glömde bort bäddsoffan.
Tills häromdagen.
Då får jag ett sms från Facebookkompisen: nu är vi på väg med bäddsoffan. Här är kontonumret där du kan sätta in pengarna. Du får en extra bäddmadrass också.
Fan också.
Eller alltså: vad bra! En ny bäddsoffa!

Hur ska jag nu berätta detta för Ingenjören?